Tillsammans igen

Det första William sa när han hade vaknat var "hälsa på Teodor" och så hoppade han upp och ner lite grand. Tror lillebrorsan saknar sin storebror.
När vi satt och åt frukost fick jag ett sms från Niklas. Läkaren hade sagt att Teo fick åka hem :-) Nu var det bara lite pappersarbete som skulle till innan de fick lämna sjukhuset och det kunde ta 3-4 timmar.
Men huvudsaken var att Teo är frisk!
Jag och William åt klart och innan vi åkte tillbaka till hotellet så kikade vi lite på eremitkräftor och krabbor nedanför frukostrestaurangen.
När vi var tillbaka, berättat den goda nyheten för Parichart och gjort oss klara, knöt jag fast William i meitai och knatade bort till en lite större affär. Vi tittade länge på godis och godsaker och William tjatade om att han ville ha en det ena och en det andra. Jag tyckte det var bättre om vi tog varsin munk som vi sett dem stå och fritera precis där vi kom in. Så det gjorde vi. William mumsade i sig sin i skuggan under ett träd bredvid butiken. Jag hade egentligen tänkt äta min men en man i nån typ av uniform kom och ställde sig precis vid oss och kollade vad vi gjorde eller nått, så jag tappade lusten. Knöt upp William på ryggen igen istället. Innan vi gick hem köpte vi bananer och en liten ananas vid ett frukstånd.
Väl hemma bytte vi till badkläder och hoppade i poolen. Rätt skönt.
Vi badade ganska länge. Åt lunch på vår lilla altan. Läste lite grann. Och pratade med några andra hotellgäster som visste om att Teo fått åka till sjukhuset. Vi skulle precis hoppa i poolen igen då en liten kille kommer tillbaka :-) "Welcome back, Teodor" - Parichart kommer springande och vill kramas. Jag vill också kramas. Teo känns lite tunn. Lite senare berättar Niklas att de vägt Teo när han kom till sjukhuset och att han då vägt 18,5 kg mot de dryga 20 han brukar väga. Lilla skrutten.
Det dröjde dock inte länge innan alla fyra, för första gången, badade tillsammans här på hotellet. Härligt!
Och på sant syskonmanér började barnen bråka om vem som skulle ha simringen med dinon och vem som skulle ha frisbeen.
Sen tog vi en frukt, nöt och russinpaus. Vi mumsade i oss ananasen vi köpt tidigare och tog det lite lugnt.
Klockan hade hunnit bli ganska mycket så vi gjorde oss iordning och gick till en liten lokal marknad. På vägen passerade vi ett café som hade superhjältar utanför. Killarna var imponerade och rätt som det var hade William gått in. Han hade fått syn på nått. Jag tyckte att vi kunde väl ta något att dricka så jag beställde en ice cappuccino åt mig och äppeljuice åt barnen. Niklas ville inget ha.
På marknaden fanns en del stånd med leksaker och där stod killarna och dreglade. William hade fått syn på nått slags fiskespel på vägen och nu hittade han samma grej här. Han var eld och lågor... Det slutade med att vi köpte ett som de båda verkade vilja ha.
Vi vandrade runt ett tag tills det var dags att äta middag. Vi hittade en stor skylt som pekade mot beach way bakom affären. Vad bra! När vi gick dit var vägen bara en liten stig som ledde till värsta turisthaken.
Vi hittade en den som Parichart hade sagt att andrs gäster hade frågat efter. Det satt bara västerlänningar där. Egentligen gillar inte vi det men nu var klockan sent och alla var hungriga. Maten var det absolut inget fel på.
Sen gick vi gatan fram tills vi kom till parken. Sen tog vi barnen på axlarna och gick hem.