Äntligen framme

Vi vaknade tidigt. Före klockan 6. Tåget hade skramlat fram hela natten och det var inte så mycket sömn inatt.
Teo var hungrig och gnällde om frukost så fort vi hade varit på toa. Jag ville vila lite mer och fick honom att vänta tills restaurangvagnen öppnade i alla fall. Vi hade lite nödfrukost med oss så killarna skulle klara sig. Varsin Froosh-smoothie och lite bröd åt vi i kupén. När bistron sen öppnade gick jag och killarna dit och tog kaffe och festis att dricka. Jag köpte en macka också för jag fick sån liten bit bröd.
Sen var vi i stort sett framme i  Undersåker och klev av tåget. Det regnade. Mysigt! Vi gick in i vänthallen tillsammans med alla andra fjällresenärer. De flesta åt sin frukost nu men eftersom vi redan var klara med det spelade vi ett parti Uno. Sen ville killarna gå ut. I regnet. Det har bara för antingen mig eller Niklas att hänga på.
Så kom taxin som körde oss till Vålådalens fjällstation och strax efter kl 09.30 var vi incheckade på rummet.
Nu skulle vi ut och se på omgivningarna.

Vi gick stigen uppför slalombacken och kom sen ut på en grusväg. Där hördes en fors och vi gick för att kika och smaka på vattnet. Gott tyckte killarna. 

Så började vi sakta gå nedför igen. Nu följde vi grusvägen och kom fram till rullskidsbanan. Som tur var mötte vi ingen rullskidåkare. När vi kom tillbaka gick vi och åt lunch. 

Efter lunchen gick vi och kikade lite på Naturum. Där kunde vi lyssna och se ett helt år på fjället med vårporlande bäckar till sommarens surr och kvitter vidare till vinande stormar och sist norrsken i vinternatten. Vi kikade på djur och natur, om varför fjällen ser ut som de gör med sina spår efter inlandsisen och så tog vi reda på vilken vandrar/friluftstyp man är. Lite kul.

När ungarna äntligen lyckats slita sig därifrån provade vi badtunnorna som finns här. Riktigt mysigt att krypa ner i varmt vatten medan regnet droppar från himlen. 

Sen var det dags för middag. Vi hängde på låset för vi var så trötta allihop. Middagen var jättegod. Trerätters med råraka till förrätt, söndagsstek till varmrätt och smulpaj med vaniljsås till efterrätt. Mums!

Sen var det bums i säng för fyra trötta Söderbergare.

Mot Vålådalen

Strax innan klockan 20 begav vi oss till bussen för att åka in till centralen och kliva på nattåget mot Undersåker.
Teo och William var uppspelta till tusen och klättrade genast upp till översta slafen.
Efter lite kvällsmat (banan och festis) var det dags att sova. Och två sekunder  efter att Teo sagt att han inte var trött så slocknade även han...

Så spännande att åka tåg. Nattåg till på köpet 😊

The Sands

Det har inte hänt så mycket idag. Efter frukosten gick vi och badade i poolen. Tills det var dags för lite mellis och bokläsning.
Lunch åt vi på en av restaurangerna på hotellet. Lite dramatik blev det när Williams vattenglas plötsligt gick sönder och han fick en glasbit i munnen.
Personalen kom med en plastmugg till honom istället.
Efter lunchen ville killarna vara på Kids club och det passade rätt bra att slippa den starka solen ett tag. Jag och Niklas passade på att läsa en stund och sen gå och träna på gymmet de har här.
Sen hämtade vi barnen och gick och gjorde oss iordning för att ta oss upp till huvudgatan. Man kan åka taxi som kostar 100 bath och det är det värt för att slippa bära barnen. Taxikillen frågade om vi ville till local market och det kunde ju vara kul. Vi hittade lite presenter och så lyckades Teo och William övertala oss att köpa batman och stålmannen-gubbar.
Vi passade även på att äta där. Det är himla mysigt och kunna gå runt bland de olika stånden och köpa lite gott och blandat.
Det fanns även lite barer. Bland annat en liten som stod och langade moijito i parti och minut för 60 bath styck. Billigt! Men vi avstod den här gången...

Utcheckning och incheckning

För första gången i Kamala var vi alla fyra på frukosten. Det har ju bara varit jag och William alla andra dagar. William var ivrig att visa Teo allt spännande man kunde se där. Eremitkräftor och krabbor. Vi lyckades få dem att äta lite också.
När vi kom tillbaka till hotellet ville killarna testa fiskspelet vi köpt igår. Det visade sig att det lät helt olidligt men efter en omgång med coachtejpen så blev det i alla fall uthärdligt.
Jag och Niklas packade. Idag skulle vi lämna Kamal Tropical Garden och flytta till Khao Lak. Parichart hjälpte oss att boka taxi och när det var dags att åka iväg ville hon ta kort på Teo och William. Vi käkade lunch på restaurangen innan taxin kom. Teo och William bad om notan, som de gjort nästan sen dag ett i Thailand. Det är kul att de lär sig lite engelska :-) Sen kom taxin och innan vi satte oss i den fick killarna hejdå-kramar av Parichart. I bilen sa Teo att han inte ville åka för han tyckte Parichart var så mysig. Gulle!
Bilresan till Khao Lak tog ca 1,5 timmar och vid incheckningen blev vi uppgraderade från family room till en svit. Två sovrum med tillhörande dusch och toalett samt jacuzzi i vårt badrum och till det utsikt över havet.
Vi skyndade oss, så mycket det går med två småkillar som mest vile titta på TV, att ta oss ut till poolen. Men när de fick syn på att det fanns en lite (väldigt liten) vattenrutchkana så var det svårt att stoppa dem. Sen tog vi ett glasspaus. Det finns en kids club på det här hotellet och dit ville Teo och William gärna gå. Så upp igen och byta kläder och så ner dit i en timme. Jag och Niklas passade på att kika runt på området och stranden. Och sätta oss i baren och ta en drink. När det var dags gick Niklas och hämtade killarna och jag beställde varsin shake till dem som kom strax efter att de satt sig. I barnstolarna. Och spänt fast sig...
Sen såg vi på solnedgången tills en palm kom ivägen.
Middag åt vi uppe på huvudgatan. Jag och Niklas försökte orientera oss och känna igen hur det var för fem år sedan men detvar lite svårt.
Vi hamnade tillslut på en indisk restaurang och där fick vi jättegod mat. Teo bröt ihop en stund för att han inte fick välja mat (men han och William pep iväg och satte sig framför en storbildsskärm med fotboll istället för att kika i menyn och då valde vi) men när maten väl kom tyckte han att det var jättegott :)
Hemma på hotellrummet tänkte jag och Niklas testa jacuzzin efter att barnen hade somnat. Men det blev fiasko, vattnet läckte bara ut så badkaret blev aldrig fullt...

Tillsammans igen

Det första William sa när han hade vaknat var "hälsa på Teodor" och så hoppade han upp och ner lite grand. Tror lillebrorsan saknar sin storebror.
När vi satt och åt frukost fick jag ett sms från Niklas. Läkaren hade sagt att Teo fick åka hem :-) Nu var det bara lite pappersarbete som skulle till innan de fick lämna sjukhuset och det kunde ta 3-4 timmar.
Men huvudsaken var att Teo är frisk!
Jag och William åt klart och innan vi åkte tillbaka till hotellet så kikade vi lite på eremitkräftor och krabbor nedanför frukostrestaurangen.
När vi var tillbaka, berättat den goda nyheten för Parichart och gjort oss klara, knöt jag fast William i meitai och knatade bort till en lite större affär. Vi tittade länge på godis och godsaker och William tjatade om att han ville ha en det ena och en det andra. Jag tyckte det var bättre om vi tog varsin munk som vi sett dem stå och fritera precis där vi kom in. Så det gjorde vi. William mumsade i sig sin i skuggan under ett träd bredvid butiken. Jag hade egentligen tänkt äta min men en man i nån typ av uniform kom och ställde sig precis vid oss och kollade vad vi gjorde eller nått, så jag tappade lusten. Knöt upp William på ryggen igen istället. Innan vi gick hem köpte vi bananer och en liten ananas vid ett frukstånd.
Väl hemma bytte vi till badkläder och hoppade i poolen. Rätt skönt.
Vi badade ganska länge. Åt lunch på vår lilla altan. Läste lite grann. Och pratade med några andra hotellgäster som visste om att Teo fått åka till sjukhuset. Vi skulle precis hoppa i poolen igen då en liten kille kommer tillbaka :-) "Welcome back, Teodor" - Parichart kommer springande och vill kramas. Jag vill också kramas. Teo känns lite tunn. Lite senare berättar Niklas att de vägt Teo när han kom till sjukhuset och att han då vägt 18,5 kg mot de dryga 20 han brukar väga. Lilla skrutten.
Det dröjde dock inte länge innan alla fyra, för första gången, badade tillsammans här på hotellet. Härligt!
Och på sant syskonmanér började barnen bråka om vem som skulle ha simringen med dinon och vem som skulle ha frisbeen.
Sen tog vi en frukt, nöt och russinpaus. Vi mumsade i oss ananasen vi köpt tidigare och tog det lite lugnt.
Klockan hade hunnit bli ganska mycket så vi gjorde oss iordning och gick till en liten lokal marknad. På vägen passerade vi ett café som hade superhjältar utanför. Killarna var imponerade och rätt som det var hade William gått in. Han hade fått syn på nått. Jag tyckte att vi kunde väl ta något att dricka så jag beställde en ice cappuccino åt mig och äppeljuice åt barnen. Niklas ville inget ha.
På marknaden fanns en del stånd med leksaker och där stod killarna och dreglade. William hade fått syn på nått slags fiskespel på vägen och nu hittade han samma grej här. Han var eld och lågor... Det slutade med att vi köpte ett som de båda verkade vilja ha.
Vi vandrade runt ett tag tills det var dags att äta middag. Vi hittade en stor skylt som pekade mot beach way bakom affären. Vad bra! När vi gick dit var vägen bara en liten stig som ledde till värsta turisthaken.
Vi hittade en den som Parichart hade sagt att andrs gäster hade frågat efter. Det satt bara västerlänningar där. Egentligen gillar inte vi det men nu var klockan sent och alla var hungriga. Maten var det absolut inget fel på.
Sen gick vi gatan fram tills vi kom till parken. Sen tog vi barnen på axlarna och gick hem.

Återhämtning

Imorse när jag och William hade vaknat pratade jag en stund med Niklas. Teo var vaken och hade just fått in lite frukost. Han hade sen de kom in till sjukhuset fått i sig 650 ml dropp. Nu gäller det bara att hans mage accepterar mat också.
Jag och William låg en stund och tittade på TV innan det var dags för frukost.
När den var uppäten hoppade vi i poolen. Så badade vi ett bra tag.
Lunch tog vi till rummet. Vi satt på vår lilla altan utanför. Vi tog båda två grillad macka med pommes frites. Jag kände mig fortfarande inte sugen på thaimat. Synd för det är ju så gott!
Efter lunchen åkte vi och hälsade på Teo och Niklas på sjukhuset. Det tog ett litet tag att övertyga William att åka men väl i taxin sa han att han tyckte synd om Teo som var på sjukhus. Innan vi åkte hade vi köpt lite godis som William ville ge Teo för att muntra upp honom lite. Vi hade även packat ner kattenoch tigern så Teo skulle ha dem att gosa med.
Det tog ett bra tag att åka till sjukhuset och när vi blev avsläppta utanför entren sa taxichauffören att han skulle hämta oss igen klockan 20. Väl inne fick vi tala om vem vi skulle besöka och sen fick vi åka upp till avdelningen. Där satt en lite piggare Teo i en sjukhussäng med gröna sjukhuskläder och tittade på TV. Men han såg glad ut över att vi kom och hälsade på.
Niklas passade på att kila ut och köpa lite mat på en matmarknad som var på parkeringen till sjukhuset, typ. När han var tillbaka gjorde jag och William samma sak. Vi åt och killarna kollade på TV och småbråkade. Teo var alltså på bättringsvägen.
Runt 19:30 knackade det på dörren och in kom taxichauffören :-) Han undrade hur det var med Teo... Jag och William sa hejdå och godnatt till Niklas och Teo och sen åkte vi hem.
Det var fortfarande lite köer men på ett ställe släppte det lite och William fällde en rolig kommentar. "Här är det friåkning. Här kör de för vilt"
Sen sa han också fler gånger att det var synd om Teo.
När vi kom hem var klockan mycket men ikväll höll hann sig vaken för både tandborstning och bokläsning.

Kobrashow

Inatt har jag sovit hos Teo. Han har kräkts ett par gånger och det är bara galla som kommer. Nattsömnen har alltså inte varit den bästa.
Men morgonen kom och William när vaknade och tittade ut konstaterade han att det ju var ljust, alltså var det morgon.
Idag hade vi bestämt med familjen Jacobsson att vi skulle iväg på utflykt. Bland annat titta på en kobrashow. Vi bestämde att jag och William skulle följa med så han fick något roligt att göra ändå. Niklas ville gärna stanna hemma med Teo.
Jag och William kilade därför iväg till den lilla taxin som tog oss till frukostrestaurangen. Vi var först idag, ett par minuter efter att de öppnat. William käkade pannkaka och jag yoghurt med frukt och pyttelite müsli. Vi var klara rätt snabbt men fick vänta en stund på att bilen skulle komma och hämta oss. Väl tillbaka fick vi ganska bråttom och blev lite sena till mötesplatsen.
Micael hade fixat med en ordentlig taxibil med 7 platser och fungerande bälten. Vi börjademed att åka till något som heter Phuket Shooting Range där det fanns en hel del olika aktiviteter, skytte (såklart), paintball, gokart och så hade de en kobrashow. Vi fick först gå runt och titta på ormarna de hade och en kille berättade lite om varje sort.
Det var rätt erbarmligt att se. Men ungarna tyckte att det var häftigt.
Sen fick vi se en kobrashow. Det var en kille som fick kobror, mangoormar och en kungskobra att göra utfall mot honom. Lite obehagligt tyckte jag. När han var klar med kobrorna tog han upp en och höll upp så vi fick klappa. William var den enda av pojkarna som vågade. Det fotograferades av en av killarna på stället så vi köpte den bilden sen. William var väldigt stolt!
Sen åkte vi till Wat Chalong. Det största templet på Phuket. Vi började med att fylla på lite energi i form av ananas. Jag hade tagit med andra kläder till mig och William så vi kunde gå in men William ville verkligen inte göra det så det var bara att sätta oss utanför och vänta. Medan vi gjorde det så köpte vi mer ananas och lite dricka.
Sen kom de andra tillbaka och vi åkte tillbaka till Kamala. Vi hoppade av vid parken där vi hoppat på och så köpte vi lite roti-pannkaka av en tjej där. William ville ha en med strössel på och det gillade han. Jag köpte en med banan och erbjöd att William kunde få nån bit av min eftersom han hade tappat lite på marken men då bröt han ihop. Han ville ha med strössel och verkligen inte med banan. Sånt orkar jag inte med så vi började gå hemåt. När jag hade fått i mig min pannkaka lyfte jag upp William i meitai och gick hem. På vägen lugnade han ner sig och vi kom överens om att vi skulle beställa en tallrik pommes frites när vi kommit hem. Sen skulle vi bada.
Jag gick in och pratade lite med Niklas för att höra hur det var med sjuklingen. Teo sov. Han hade fått en medicin som skulle minska illamående och göra honom lite trött så att han sov och återhämtade sig. Han hade fått en dos vid 12-tiden och hade inte kräkts sedan dess. Det var ju bra.
William var otålig och ville bada när pommesen var uppäten så Niklas hoppade snabbt i badbrallorna och badade en stund med honom. Sen byttes vi av och jag och William badade jättelänge tillsammans.
När vi låg där och plaskade började mörka moln rulla in. Sen kom regnet. Vi badade. Och sen kom spöregnet. Vi badade.
När jag äntligen lyckats få upp William ur poolen hade klockan blivit ett par minuter över 18. Jag hade försökt övertala honom en stund att vi kunde gå till affären och köpa något gott. "Jaa, glass och godiis" - sa William. Men så hann klockan bli så mycket att det var bättre att gå och äta middag. Vi funderade på att ta mat till rummet men eftersom Teo hade vaknat så ville vi att han skulle slippa bli suktad så jag och William gick till restaurangen på hotellet. När vi precis fick vår mat kom ett sms från Niklas. Teo hade kräkts igen :-( Vi hade tidigare sagt att en gång till så åker vi till sjukhus med honom. Så jag och William gick bort till receptionen och pratade med Liz (som hon kallas) och bad henne hjälpa oss med en taxi och så frågade jag vilket sjukhus som var bäst. Sen gick vi tillbaka till maten och åt klart. Under tiden vi åt hade det börjat åska. Nu var det riktigt oväder. Vi hade precis ätit klart när taxin kom och Niklas och Teo åkte iväg. Jag stod sen kvar och pratade med Jim som äger hotellet. Han var väldigt vänlig och snäll och ville gärna hjälpa till. Det var av honom som vi hade fått medicinen och den verkade ju hjälpa ett tag. Men William ville så gärna gå hem till rummet så efter ett tag så gick vi. När vi kliver upp på vår lilla altan säger William att han tycker det är synd om Teo som behövde åka till sjukhus. Sen kommer han på att vi inte gått till affären men vi enas om att det kan vi göra imorgon, när förhoppningsvis Teo är bra så vi kan smaka det goda allihop. Drt tyckte William lät helt ok och så bestämde vi att vi skulle sätta på pyjamas och borsta tänderna och sen titta på något på plattan tillsammans. Det var också en bra idé tyckte han. Men när vi kom in upptäckte han snabbt att plattan inte var där, Niklas hade tagit den med sig... Åh, vilken besvikelse!
Niklas skickar ett sms och ber mig kolla vad försäkringen täcker när man blir sjuk utomlands och medans jag pratar med dem somnar William i vår säng... Utan pyjamas och tandborstning.
Jag var vaken till midnatt. Då visste jag att Teo hade fått komma in på ett rum och fått dropp och lite medicin.