Kobrashow

Inatt har jag sovit hos Teo. Han har kräkts ett par gånger och det är bara galla som kommer. Nattsömnen har alltså inte varit den bästa.
Men morgonen kom och William när vaknade och tittade ut konstaterade han att det ju var ljust, alltså var det morgon.
Idag hade vi bestämt med familjen Jacobsson att vi skulle iväg på utflykt. Bland annat titta på en kobrashow. Vi bestämde att jag och William skulle följa med så han fick något roligt att göra ändå. Niklas ville gärna stanna hemma med Teo.
Jag och William kilade därför iväg till den lilla taxin som tog oss till frukostrestaurangen. Vi var först idag, ett par minuter efter att de öppnat. William käkade pannkaka och jag yoghurt med frukt och pyttelite müsli. Vi var klara rätt snabbt men fick vänta en stund på att bilen skulle komma och hämta oss. Väl tillbaka fick vi ganska bråttom och blev lite sena till mötesplatsen.
Micael hade fixat med en ordentlig taxibil med 7 platser och fungerande bälten. Vi börjademed att åka till något som heter Phuket Shooting Range där det fanns en hel del olika aktiviteter, skytte (såklart), paintball, gokart och så hade de en kobrashow. Vi fick först gå runt och titta på ormarna de hade och en kille berättade lite om varje sort.
Det var rätt erbarmligt att se. Men ungarna tyckte att det var häftigt.
Sen fick vi se en kobrashow. Det var en kille som fick kobror, mangoormar och en kungskobra att göra utfall mot honom. Lite obehagligt tyckte jag. När han var klar med kobrorna tog han upp en och höll upp så vi fick klappa. William var den enda av pojkarna som vågade. Det fotograferades av en av killarna på stället så vi köpte den bilden sen. William var väldigt stolt!
Sen åkte vi till Wat Chalong. Det största templet på Phuket. Vi började med att fylla på lite energi i form av ananas. Jag hade tagit med andra kläder till mig och William så vi kunde gå in men William ville verkligen inte göra det så det var bara att sätta oss utanför och vänta. Medan vi gjorde det så köpte vi mer ananas och lite dricka.
Sen kom de andra tillbaka och vi åkte tillbaka till Kamala. Vi hoppade av vid parken där vi hoppat på och så köpte vi lite roti-pannkaka av en tjej där. William ville ha en med strössel på och det gillade han. Jag köpte en med banan och erbjöd att William kunde få nån bit av min eftersom han hade tappat lite på marken men då bröt han ihop. Han ville ha med strössel och verkligen inte med banan. Sånt orkar jag inte med så vi började gå hemåt. När jag hade fått i mig min pannkaka lyfte jag upp William i meitai och gick hem. På vägen lugnade han ner sig och vi kom överens om att vi skulle beställa en tallrik pommes frites när vi kommit hem. Sen skulle vi bada.
Jag gick in och pratade lite med Niklas för att höra hur det var med sjuklingen. Teo sov. Han hade fått en medicin som skulle minska illamående och göra honom lite trött så att han sov och återhämtade sig. Han hade fått en dos vid 12-tiden och hade inte kräkts sedan dess. Det var ju bra.
William var otålig och ville bada när pommesen var uppäten så Niklas hoppade snabbt i badbrallorna och badade en stund med honom. Sen byttes vi av och jag och William badade jättelänge tillsammans.
När vi låg där och plaskade började mörka moln rulla in. Sen kom regnet. Vi badade. Och sen kom spöregnet. Vi badade.
När jag äntligen lyckats få upp William ur poolen hade klockan blivit ett par minuter över 18. Jag hade försökt övertala honom en stund att vi kunde gå till affären och köpa något gott. "Jaa, glass och godiis" - sa William. Men så hann klockan bli så mycket att det var bättre att gå och äta middag. Vi funderade på att ta mat till rummet men eftersom Teo hade vaknat så ville vi att han skulle slippa bli suktad så jag och William gick till restaurangen på hotellet. När vi precis fick vår mat kom ett sms från Niklas. Teo hade kräkts igen :-( Vi hade tidigare sagt att en gång till så åker vi till sjukhus med honom. Så jag och William gick bort till receptionen och pratade med Liz (som hon kallas) och bad henne hjälpa oss med en taxi och så frågade jag vilket sjukhus som var bäst. Sen gick vi tillbaka till maten och åt klart. Under tiden vi åt hade det börjat åska. Nu var det riktigt oväder. Vi hade precis ätit klart när taxin kom och Niklas och Teo åkte iväg. Jag stod sen kvar och pratade med Jim som äger hotellet. Han var väldigt vänlig och snäll och ville gärna hjälpa till. Det var av honom som vi hade fått medicinen och den verkade ju hjälpa ett tag. Men William ville så gärna gå hem till rummet så efter ett tag så gick vi. När vi kliver upp på vår lilla altan säger William att han tycker det är synd om Teo som behövde åka till sjukhus. Sen kommer han på att vi inte gått till affären men vi enas om att det kan vi göra imorgon, när förhoppningsvis Teo är bra så vi kan smaka det goda allihop. Drt tyckte William lät helt ok och så bestämde vi att vi skulle sätta på pyjamas och borsta tänderna och sen titta på något på plattan tillsammans. Det var också en bra idé tyckte han. Men när vi kom in upptäckte han snabbt att plattan inte var där, Niklas hade tagit den med sig... Åh, vilken besvikelse!
Niklas skickar ett sms och ber mig kolla vad försäkringen täcker när man blir sjuk utomlands och medans jag pratar med dem somnar William i vår säng... Utan pyjamas och tandborstning.
Jag var vaken till midnatt. Då visste jag att Teo hade fått komma in på ett rum och fått dropp och lite medicin.