Imorse åkte Niklas iväg till Hamburg för att gå på konsert och då passar Teo på att vakna med feber. Fin tajming… Att det sen dessutom skulle bli galet varmt idag gjorde ju inte det hela så mycket bättre.
Efter frukost och ett antal avsnitt Alfons så gick det inte längre att avleda Teo från att vilja gå ut. När han till och med klättrade upp i vagnen och bara grinade för att vi inte gick ut så fick vi väl göra det. Vi gick först till Expert och framkallade kort som ska sättas i sommarkorten till personalen på Tallen och sen via Hemtex och Café Cino till parken för att gunga lite. Teo gungade en stund och studsade en gång på studsmattan och åkte en gång i lilla rutchkanan innan han stannade vid plaskdammen där han stod och hällde lite vatten tills jag tyckte att det var dags att gå hem. Faktiskt utan protester så fick jag bära honom till vagnen och sätta honom där och rulla hemåt. Hemma gjorde jag pasta och köttbullar till lunch och Teo åt väl kanske en köttbulle och lite pasta innan han tog mig i handen och ville gå och lägga sig. Han plockade fram boken med “Mina vackraste vaggvisor” och så la vi oss i hans säng och jag sjöng. När vi kommit till Videvisan så somnade Teo. Min älskade lille skrutt!
Medan Teo sov sin middag så passade jag på att klippa ut en klänningsprototyp ur en T-shirt. Om det blir bra så ska en kompis som nyligen fått en dotter få en sån klänning till den lilla tjejen, men i ett annat tyg. Det är lite roligt att göra egna mönster. Även om jag fuskar lite med att sno lite detaljer från andra mönster så blir det ett nytt plagg.
Sen blev det mer TV – Nalle Puh den här gången. Och mot alla principer så fick Teo äta i soffan. Inte själv dock. Ut en liten sväng igen för att hämta korten och så tog vi en sväng till Åhléns där jag hittade en fin bok som jag köpte till Teo. En med massa olika saker att titta på och sätta namn på. Och så till Hemköp. Sen hem och steka och äta lite blodpudding. Efter det behövde Teo bada så det fick han göra. Efter badet kom febern tillbaka så det blev en tidig kväll för lilleman. Först satt vi och myste och kramades i soffan en stund. Han är så gosig ibland. Fast han var väl lite matt också för febern steg till 39,5 grader…
När Teo somnat så sydde jag lite. Har gjort klart prototypen och på köpet böjt en nål på maskinen. Lite pilligt att byta den och trä om maskinen när jag inte kan böja ihop mig hur som helst. Det är ju en stor kula ivägen…
Vi fick fajtas en del med Teo som bara ville klättra upp till loftet. Inte helt ok för en liten parvel och hålla på med det helt själv. Men så sur han blev när vi lyfte ner honom gång på gång. Tillslut ställde vi ut honom på altanen och då fick han syn på gungan som Niklas ställt bakom husknuten (för att en viss liten herre inte skulle få syn på den). Teo gick dit, krånglade sig (gråtande) ner från altan och över stenar och släpade fram gungan och bar den med stor möda över altanen. Vi hade inte hjärta att ta den ifrån honom så han fick gunga ett tag trots att maten strax skulle vara klar. Vi lyckades faktiskt få honom att komma och äta lite men sen ville han tillbaka till gungan igen. Han satt där ett tag men så fick han för sig den dumma idén att ställa sig upp i den och det slutade ju precis så som man hade kunnat förvänta sig. Med ett platt fall, rakt ner på ansiktet. Inte bra! Men det gick fort över som tur var. Efter maten packade vi ihop och åkte hem till Sumpan igen. Teo somnade vid kyrkan och sov ända tills vi stannade hemma. Men det var inte svårt att få honom att somna om i sängen, desto svårare att få av strumporna… Varje gång vi försökte så vaknade han till och ville att vi skulle ta på dem igen. Strumpgalning!