William har idag
Teo har idag
Teo har idag
William har idag
Vi vaknade – alldeles för sent… William hade inte varit uppe och ätit förrens kl 4 i natt så han sov gott ända till kl 7. Väckarklockan ringde i och för sig men jag hörde den bara svagt och det var lika illa med Niklas tror jag.
Men som tur var så vaknade som sagt William. Jag satte mig upp (med en sprängfyllt vänsterbröst) och skulle precis lyfta upp William som låg bredvid mig i sängen då Teo kröp intill honom och kramade på honom så han skulle sluta gråta. Han är en så fin storebror, Teo!
När jag sen lämnat Teo på dagis så gick jag hem för att hämta skötväskan innan träningen. William fick lite att äta också och då började äntligen vänster tutte kännas lite mer normal igen. Sen gick vi ner till träningen. William somnade så jag väntade utomhus ett tag så han skulle få sova. Nere i träningssalen hann jag sen plocka fram mattor till mig och Bettan och filtar till bebisarna innan William vaknade. Han fick komma upp och då kräktes han över halva sig och mig och på golvet. Fick torka lite… Bytte på William innan träningen började och han passade på att bajja i toan. Det är grymt vad det funkar bra.
Efter träningen följde Bettan och Viking med hem till mig och vi åt lunch och det gjorde pojkarna också. Bytte kläder två gånger på William. Sista gången till pepparkaksdressen som Teo hade på sin första lucia för två år sedan. Sen tog vi oss ut och Bettan gjorde oss sällskap på vägen till dagis.
Luciatåget som alla barn på Tallen gick i var så fint att se. Alla söta nissar, lucior och pepparkaksgubbar/gummor. Sötaste gubben var så klart Teo :-) Jag hade sytt en pepparkaksdräkt till honom och han gillade verkligen att ha den på sig. Teija sa att han var riktigt stolt när de satte den på honom och det var inte svårt alls att byta kläder på honom. Han ville väldigt gärna ha den på sig. Det är ju ett gott betyg. Efter att barnen sjungit och nästan tågat ut (många barn började gråta när de tydligen skulle gå ifrån sina föräldrar igen) så var det fika. Teo smet in på Lilltallen och tog platser åt oss. Det var lite rörigt med mycket folk och barn men tillslut så slog vi oss ner på Stortallen och Teo gillade fikat och bjöd Niklas på pepparkaka.
När vi kom hem så hade vi en liten fotosejour med båda pepparkakorna i soffan. Teo hade missförstått lite när vi pratade om det på vägen hem, han trodden han skulle få titta på kort på TVn (vilket är ett stort nöje just nu) och blev väldigt ledsen när jag tog fram kameran. Men vi löste det genom att sätta på ett bildspel med bilder som han kunde titta på medans jag fotade. Då gick det bra.
Till middag blev det spagetti och köttfärsås men Teo åt bara spagettin och helst med händerna. William åt innan middagen men ville helst inte sitta själv i babysittern så jag hade honom i knät. Efter maten höll Teo på och tramsade med pusselbitarna till Halvan-boken, bland annat pillade han in en bit i PS3:an. Det var inte bra. Den stack ut lite fortfarande och han ville försöka få ut den. Det fick han inte för oss, eftersom den bara skulle åka in helt då, så jag sa att jag skulle lösa det. Teo blev väldigt ledsen över pusselbiten, mest för att den riskerade att försvinna men också lite för att han fattade att det inte var så smart och han ville göra oss glada igen (tror jag). Han ville att vi skulle gå och hämta något i hans rum, jag fattade inte riktigt vad (svårt o höra vad han sa i gråten) men han ville att jag skulle lyfta upp honom och han pekade upp på hyllan i hans rum. Jag hämtade en pincett från badrummet istället så plockade vi ut biten. Senare sa Niklas att han någon gång hämtat en bandyklubba för att få ut nån boll under soffan och det var troligen det Teo tyckte vi skulle göra nu också. Han försökte ju i alla fall lösa problemet.
Teo skulle få pepparkaka efter maten. Då råkade han sparka William i huvudet (han sprattlade så när Niklas lyfte honom från hans knä) och William, som precis fick mat, blev så klart jätteledsen. Sen lugnade han sig och fortsatte äta men när jag sa till Teo på skarpen (som satt och puttade på Niklas med fötterna) så blev William ledsen igen. Båda ungarna skrek och grinade i kapp. Yeay, vilken lugn och harmonisk kväll…
Jag gick in i sovrummet och ammade klart, då gick det bättre.
När Teo var klar för sängen kom han in och gav mig och William godnatt kramar och pussar. William fick fyra pussar på huvudet. Det var som om Teo ville vara lite extra snäll mot lillebror. Niklas nattade Teo och William somnade också. Jag la honom i hans säng och när Niklas kom ut från Teos rum så tittade vi på Terra Nova och drack te och åt saffranslängd.
Det är ju ändå Lucia!
Teo har idag
William har idag
Idag hade Teo hoppat över det där med att sova middag på dagis. Han gör det lite då och då nu för tiden. När jag kom och hämtade honom fick jag massor med kramar. Så myyysigt! Han är världens finaste!
På hemvägen lyckades Teo somna på ståbrädan. Då är man bra trött. Han ryckte till som sjutton när han höll på att ramla under handtaget på vagnen. Stackarn…
Efter middagen så monterde Teo och jag pepparkakstraktorn. Det var lite läskigt med det varma sockret men allt gick bra. Teo höll sig förvånansvärt lugn, kanske hörde han allvaret i min röst när jag sa åt honom att han absolut inte fick röra stekpannan.
Sen strax innan läggdags fick Teo prova pepparkaksjackan och ville inte ta den av sig sen. Gott betyg! :-)
Efter att barnen somnat så sydde jag pepparkaksbyxorna. Imorron ska vår lilla lintott vara pepparkaksgubbe i luciatåget. Det ska bli roligt!
Teo har idag
William har idag
Vi vaknade ganska tidigt och Niklas skyndade, eller försökte skynda, sig till jobbet. Men Teos hysteriska utbrott innan frukost fördröjde det hela en god stund. Jag vet inte riktigt vad det var som startade det hela men han började med att bli upprörd över att Niklas satte på sig en skjorta istället för tröja. Sen gjorde jag fel när jag skulle göra en macka åt honom. Ingenting var bra, han bara skrek och grät helt hysteriskt. Jag tyckte han sa “vika ihop” men det var det tydligen inte. Då ska mackan lagas, men det går ju inte, och en ny lika dan, det duger inte heller. Till slut ledsnade jag på att försöka få honom att äta (för jag fattade ju att det var det som saknades) utan satte mig och åt min frukost. Jag var så hungrig så jag höll på att falla ihop och då är min smärtgräns för hysteriska barn inte vidare hög. Teo satt på sin stol mitt emot mig och att se mig äta verkar ha fått poletten att trilla ner. Sen stoppade han i sig, först den ena av halvorna (av den trasiga mackan) i en enda tugga, sen lite vaniljyoghurt, en macka till (hel den här gången), lite mer yoghurt och russin. Drack vatten och ville ha mer macka. Han åt som om han inte sett mat förut… Han var ju så hungrig, stackars barnet. Tror han ärvt min grinighet vid hunger…
Dagen hade även börjat med dåligt väder (förutom utbrott), så vi passade på att julpyssla lite. Apelsin med nejlikor i. Men det var lite knepigt för Teo, skalen var så sega. Lite in på förmiddagen tittade solen fram och det såg jättefint ut. Jag frågade Teo om han ville gå ut och det ville han så klart. Faktiskt så kom vi iväg relativt snabbt, Teo var ovanligt samarbetsvillig, inget gnäll om att han inte ville ta på overallen. Dock var det viktigt att solglasögonen skulle med. Solaögon som Teo säger. Vi gick ner till parken vid sjöarna och Teo sprang genast till slänggungan (eller vad det kallas) men jag hade svårt att hjälpa honom med fart för William vaknade när vagnen stannade och jag lyckades inte putta vagn och gunga samtidigt. Teo gick vidare, testade snurrkopparna, åt en banan under det lilla taket, klättrade i rephängbron och hängde lite uppe i tornet på klätterställningen – innan han åkte ner i rutchkanan. Rutchkanan som givetvis var extra hal med lite snöblask på i kombination med Teos galonbyxor. Jag var inte rikigt med för lillebror höll på att knorra i vagnen men helt plötsligt ligger Teo på marken en bra bit ifrån slutet på rutchkanan. Han slog i huvudet och i pannan hade han ett schysst märke intryckt efter solglasögonen som han hade satt i pannan. Lite gråt. Men, som vanligt, på Teos vis så höll det inte i sig så länge. Efter lite kramar och blås på huvudet så kutade han iväg igen. Nu till gungorna. Han gungade länge och högt. Det är det nya. Gunga högt! Men så började han se så trött ut och ögonlocken föll ner ett par gånger…
När jag äntligen lyckats övertyga Teo om att bli nerlyft från gungan så gick vi till Cafe Cino och Teo fick pannkakor. Det var ingen idé att ta en barnportion tyckte jag så han fick en vuxenportion med 5 st pannkakor som han glatt satte i sig. Jag åt gulaschsoppa.
När det var dags att gå hem så ville inte Teo ta på overallen igen, men började grina för det var kallt när vi kom ut och ville minsann ta på overallen då. Men jag hade inte den minsta lust att stanna i småregnet så jag försökte skynda mig hem istället. Väl hemma fick Teo dagens andra hysteriska utbrott. Han ville inte gå in. Tänk så mycket som kan hända mellan en hissdörr och en lägenhetsdörr.
Tillslut gick det över och vi myste lite i soffan och tittade på Nalle Puh. Och helt plötsligt så hade Teo somnat. Det var nog första gången jag sett honom somna bara sådär på länge…
Teo har idag
William har idag
Vi vaknade nästan samtidigt allihopa idag. Jag gick upp och matade William och då kom Teo och satte sig bredvid mig och pratade om “titta Pippi Trump”. Det tyckte jag inte var nån bra idé… Sen var det dags för toabesök för båda killarna och båda två gjorde vad de skulle i toa och potta (William hann tyvärr göra lite i blöjan också). Plus i kanten för det…
Jag lämnade Teo på dagis idag så Niklas gick hemifrån lite tidigare. Det tog sitt lilla tag att få på Teo kläder, borsta hans tänder och få på overallen (som kom på tillslut med lite milt våld). Sen gick det hur bra som helst att gå till dagis och lämna honom. Han sprang genast iväg och busade med Yanne.
Jag hade egentligen tänkt stanna kvar en stund i morse men när det kom massa andra barn som lämnades så kände jag mig bara i vägen och bestämde mig för att gå. Jag hade med mig skötväska och hade egentligen tänkt gå direkt till träningen som började 10:30 men nu tog jag en 30 minuters promenad istället och sen gick jag hem en snabbis innan träningen.
Det var nog knasigt gjort av mig för nu hade William redan sovit och trots att han såg jättetrött ut så kom han inte till ro på träningen utan jag fick mest amma eller vyssa honom och missade hälften av träningen :-( När det var tio minuter kvar så somnade han (sen jag gungat honom i vagnsinsatsen). När passet var slut så stoppade jag om honom ordentligt med filtar eftersom han inte hade overallen på sig. Jag tänkte inte chansa och försöka klä på honom den…
Efter träningen kom Anna och lille Albin på besök. Vi åt lunch tillsammans och sen gick vi ut på en promenad. Stannade på ett fik på Fredsgatan och drack kaffe och åt muffins. Och bebisarna gnällde och åt. De var inte riktigt i fas, våra bebisar. När den ene var nöjd var den andre grinig, när den andre sov var den första vaken och så vidare… Men det var mysigt att hänga med Anna och Albin en stund. Dessutom hade jag förhandlat bort hämtningen så jag slapp stressa iväg.
När jag kom hem var middagen på spisen och vi satt snart och åt. Teo som inte hade sovit någon middag på dagis idag, somnade nästan mitt i maten. Stackars liten vad han var trött… Han höll ut lite till men sen somnade han ganska tidigt.
När båda barnen somnat så började jag klippa ut delar till pepparkaksdräkten som Teo ska ha på Lucia. Det ska bli riktigt kul att sy den sen.
Teo har idag
William har idag
Teo har idag
William har idag
Vaknade tidigt och hade varit uppe en del i natt eftersom Teo drömt eller i alla fall sovit oroligt. Det medförde en trött mamma vid frukostbordet. Men sen Niklas och Teo kommit iväg till dagis så gjorde jag och William oss i ordning för att träna. Jag gick ut på en kort promenad vid kl 9 så att han skulle somna och förhoppningsvis sova på träningen. Det gjorde han inte. Men han skötte sig bra och knorrade bara lite på filten. Fick vara i Jennys (instruktörens) famn en stund. Passet var urjobbigt men roligt.
På eftermiddagen när vi kom hem från dagis vaknade William och skrek i högan sky. Jag satte mig och matade honom och Teo stod kvar i hallen med alla ytterkläder på. Men med uppmuntran från mig i soffan så kom mössa, vantar och halsduk av och lades i korgen. Skorna fick han också till slut av sig och det enda jag behövde hjälpa honom med var overallen.
Precis när det var gjort kom Niklas hem och lillebror hade ätit klart. Jag lagade middag, pasta och pastasås, och förberedde lussebaket som jag och Teo skulle göra. När middagen sen var uppäten så skulle vi baka. Teo skulle prompt ha sin kavel och så fick han en liten klutt att kavla på. Men han geggade mest med mjölet på bänken och blev alldeles vit på magen :-)
Det blev till slut två plåtar med lussekatter och två längder. Niklas fick överta min plats så jag fick mata en skrikig lillebror. Han var inte riktigt nöjd med tillvaron i kväll.
Innan Teo skulle gå och lägga sig fick han smaka en bulle och man kan konstatera att lussekatter tycker han om.
Teo har idag
