Äntligen på väg...

Vi hade satt väckarklockan på 6:30 ifall vi skulle bli bokade på en tidig flight från Stockholm. Strax efter att den ringt ringde telefonen och vi fick veta att vi hade en ny resa bokad. Niklas sprang ner till receptionen och hämtade vår bokning. Nu skulle vi flyga med Lufthansa till Frankfurt, byta där till Thai ariways till Bangkok och sen ner till Phuket. Niklas sprang iväg igen och checkade in oss. Medan Niklas var borta fick jag liv i barnen och så hade vi klädrace. Teo och William vann över mig...

Vi gick ner och åt frukost. Hotellfrukost i Sverige är inte så dumt det heller. Sen upp och borsta tänderna och packa ihop och gå till bagageinlämningen. Sen till gaten via taxfree. Om vi förstått villkoren på försäkringen rätt så kunde vi handla för 4000 kronor på grund av att vi blivit försenade. Vi får väl se om vi fattat rätt när vi kommer hem :-) Niklas köpte i alla fall en parfym och jag hittade tuggummi. Fick en konstig blick av Niklas och kommentaren "du är ju hopplös" ;-) så jag letade lite till och hittade läppglans. Och en nagelfil. Knappast värt 4000 kr men vi handlade lite böcker och spel och resekuddar till barnen igår också.

Sen letade vi upp gaten och lite försenat lyfte vi mot Frankfurt. Vi fick en 2:nd breakfast på planet och landade strax efter kl 12. Då var det bara att sätta fart mot gaten för nästa flight. Frankfurts flygplats är väldigt stor så det tog ett tag innan vi kom dit. William hade gnällt en stund att han var hungrig så jag hittade korv att köpa. Sen var det dags att gå ombord på planet. Från början hade vi fått platser på 4 helt olika ställen men det lyckades de ändra så vi fick sitta 3+1. Väl på planet kunde vi byta med en kille så vi sitter 2+2. Planet är en Airbus A380. Ett gigantiskt plan i två våningar.  Riktigt häftigt!

Flygningen till Bangkok tog knappt 10 timmar och det gick förhållandevis bra. Bortsett från att pojkarna behagade sova i skift så jag fick aldrig chansen att sova. Framme i Bangkok fick vi gå och gå och gå på långa rullband innan vi kom till immigrations och stå i lång, lång kö. Sen fick vi gå lite till innan vi kunde gå på flygplanet till Phuket.

Nästan på en gång fick vi lite att äta. En macka och juice på burk plus en påse med kex. Teo hade redan slocknat men vi andra åt lite innan vi också däckade.

Flighten var ca en timme lång och när.det var dags att gå av var det svårt att få liv i barnen. Men vi kom ut. Hittade vårt bagage och lyckades komma före i incheckningskön till flyget till Kho Samui.

Inför sista flighten såg William i alla fall glad ut.

Så landade vi på Ko Samui runt halv ett på dagen. Nästan 26 timmar senare än planerat. Barnen fick byta om till shorts och Niklas bokade taxi. På väg till hotellet blev Teo åksjuk :-( Stackarn. 

Väl framme och incheckade på hotell Pinnacle packade vi upp badkläderna oxch gick ner till poolen och havet. Testade att bada i både och. William studsade som en gummiboll ner i poolen och jag fick kasta mig i efter eftersom han hoppade i där han inte bottnade. Helt galen! Sen gjorde han drt det en gång till men då var jag beredd och det var lite grundare så han bottnade precis.

När vi hade badat en stund så satte vi oss i restaurangen och åt lite. Beställde en pommes frittes och en fried rice med kyckling. Fried rice var en hit och killarna åt med god aptit. Jag var så trött att jag hela tiden satt och nickade till. Ända sen vi landade hade världen liksom gungat men nu klarade jag inte att hålla mig vaken. Så när maten var uppäten så gickvi tillbakatill vår bungalow och jag la mig att sova en stund. Niklas och killarna gick på lite upptäcktsfärd och bokade också fler nätter på hotellet. Nu stannar vi här tills vi ska till Ko och Pha Ngan.

När jag hade vaknat och de kommit tillbaka, vilket var ungefär samtidigt, så gick vi och badade igen. Teo och William lekte med en luftmadrass som var kvar och de var så upptrissade att jag tillslut fick ta bort madrassen så de inte skulle lyckas dränka varandra. 

När klockan närmade sig 17:30 gick vi hem och tog en dusch och sen ner till restaurangen. Vi orkade inte gå någon annanstans. Teo och William bad om mer fried rice, jag tog phad thai och Niklas massaman. Maten var god, killarna åt med god aptit. Men det räckte inte för att killarna skulle hålla sig vakna. Inom en minut hade båda två somnat på sina stolar. Det var nätt och jämnt att de hann tugga ur munnen. När jag och Niklas ätit klart bar vi hem dem och bäddade ner i sängen. Sen gick vi också och la oss.