Morgonen började med ett SMS från Maria som har chillorna. Embla var jättedålig och behövde åka till veterinär. Ringde Maria när killarna gått upp och då var hon redan på väg med lill-chillan.
Efter frukost och på väg till lägenhetstitten ringde Maria igen och berättade gråtande att Embla inte klarat sig. Hon var så akut dålig att de avlivade henne. Tårarna trillade utmed kinderna och Teo tittade förundrat på mig.
När jag lagt på och gråtit lite mot Niklas axel fick jag torka mina tårar och ta på mig en hjälm och byggplatsväst och så gick vi 4 trappor upp i Silverfabriken och tittade på vår nya lägenhet. Där höll två gubbar på att montera köket och i stort sett alla väggar var målade och badrummet kaklat. Golvet låg på plats och det såg jättefint ut. Så roligt att få se hur det kommer att se ut.
Efter titten gick vi ner och handlade lite och sen hem igen. Teo somnade ett tag i min famn men sov bara kort. Jag kände mig allt mer olustig i magen så Niklas gick ut med Teo så jag kunde gå och lägga mig en stund. Pratade lite med Maria innan jag somnade men sen sov jag gott en bra stund.
På eftermiddagen gick vi ut en sväng, till Mekonomen och köpte nya hjulbultar. Jag var inte på topp så det gick långsamt dit. På vägen ringde jag Jessica och berättade det tråkiga som hänt. Sen pratade vi om lite ditt och datt också. På vägen tillbaka köpte vi glass, Magnum till Niklas och Piggelin till mig. Min glass gick sönder och trillade av pinnen innan jag ens kommit halvvägs :( Typiskt!
På eftermiddagen mådde jag mer och mer illa. Niklas skulle iväg på en grej på jobbet så han gick hemifrån strax före halv fem. Teo åt lite risgröt med morot (det luktade förskräckligt illa när jag rörde ihop den tyckte jag) och tultade runt som vanligt. Jag orkade inte alls hänga med i hans tempo utan ville bara ligga utsträckt i soffan. Tillslut fick jag ringa Niklas som kom hem efter ett tag. Han och Teo gick ut och jag sov lite.
Ungefär halv åtta kom Maria och Lukas över till oss med Embla i en fin vit kartong. Lukas hade stoppat ner en jättefin kula (den finaste han hade) till henne. Han var så ledsen lilla killen och både jag och Maria snyftade. Så sorgligt att se vår älskade lilla tuss ligga där i lådan, hon var så fin. Imorgon ska vi åka till Roslagstull så de kan skicka iväg henne för kremering.