Valborg och härligt väder

Teo har idag

• Tagit på sig sina byxor själv
• Tagit på sig sin högra sko själv med stora skohornet
• Varit jätteduktig hos läkaren

William har idag

• Ätit gröt till frukost och mat till lunch och middag
• Vänt sig från mage till rygg två gånger
• Inte krupit idag heller...

Bokade tid hos läkaren idag för Teo. Han är fortfarande inte blivit helt friskt och verkar höra lite dåligt. “Va?!” är standarssvaret. Svårt att avgöra om det är en fas eller faktiskt att han inte hör vad vi säger till honom. Allt gick bra hos läkaren och han var jätteduktig och lät doktorn titta i öronen och halsen och lyssna på andningen och sa nästan ingenting när han blev stucken i fingret för att ta en snabbsänka. Det var lite obehagligt att det kom ut blod ur fingret men annars så gick det bra.
Innan hade han och jag suttit på muren vid Nybergs torg och ätit glass. Det var mysigt! Tog en liten sväng inne på Hemtex också men handlade inte något. Jag var lite sugen på att köpa en badkarskudde men det tyckte absolut inte Teo var någon bra idé så det blev ingen sån.
Niklas mötte upp oss och följde med till läkaren och efteråt så gick vi hem allihop. Det tog rätt lång tid där i och med att vi fick vänta på provsvar. Innan vi gick hem så handlade vi lite inför morgondagens planeringsbrunch.
Till middag åt vi rester av den confiterade högreven. Teo höll på att somna mitt i maten så Niklas gjorde en insats och fick honom i säng. När William lite senare också hade somnat så såg vi en film, Chronicle. Konstig film.

Ett, två, tre – kryp?

William har idag

• Gjort första ansatsen av att krypa

Idag på kvällen kom William på att han kan ställa sig i krypställning, dvs på händer och knän. Han satt på ett plastat underlägg, som Teo lite tidigare lagt ut på mattan i sitt rum, och så kom han över till magliggande. Eftersom han inte gillar att ligga på mage så värst länge så började han krångla runt och gnälla lite. Mitt i allt gnället kom han upp i krypställning och “kröp” med benen som en galning. Men då underlägget liksom fastnat på honom och den plastade sidan gled bra mot mattan så kom han ju ingen vart alls. Han blev bara surare och surare tills jag inte orkade höra på honom längre.

Tidigare på dagen hade jag och William varit på föräldragruppen för 2-barnsföräldrar på BVC. Där fick vi en repetition om barn och olycksfall. Eftersom vi missade det när Teo var bebis så var det väldigt lärorikt. Teo, som fortfarande är hemma från dagis, lämnade jag hos Niklas på hans jobb. Tyvärr bröt Teo ihop helt hemma precis innan vi skulle gå då jag gjorde i ordning tack-kortet till vår BVC-tant Ulrika som ska sluta. Jag blev tvungen att klippa av en remsa från fotot på barnen så det fick plats i det kortet jag gjorde till Ulrika och när jag inte klistrade fast den så blev Teo helt hysterisk. Jag fattar inte ibland!

Medans jag och William var på BVC, och sen Teo lugnat sig, så hjälpte han Niklas att jobba och var mycket nöjd över att han fått vara med Niklas på jobbet när jag sen kom och hämtade honom. Vi gick och fikade och sen skulle vi gå till parken men kom inte dit. Vi hämtade nya kompostpåsar på biblioteket och tittade i skyltfönster istället.

Upp och stå

Idag hände det. William reste sig upp själv från sittande med hjälp av platsbacken med för små bebiskläder. Han satt på golvet i arbetsrummet och grejade och jag höll på att plocka på mitt skrivbord. Så blev det så tyst helt plötsligt så jag var tvungen att se efter vad han gjorde. Och då stod han där, rest sig till hälften. Cool kille!
Satte mig bakom (ifall han skulle trilla) och han ställde sig upp helt och hållet. Sträckte sig så att han nådde lådan med påskgrejer som stod nära och gick över till den och promenerade längs långsidan på den. Det händer verkligen saker nu.

Han pratar mycket nu…

“Mamma, var det du som satte tejp på min stora bönan?”
Teo trodde han hade en bit tejp på ena stortånageln när den hade delat sig lite. Teos uttal på tejp är förresten underligt. Det är mer teep. Låter väldigt lustigt.

“Han kan gå liksom”
Teo om att lillebror var ute och promenerade lite med min hjälp. Första gången jag hörde honom säga ordet liksom.

Modig liten typ

William gillar att gå och stå. Mest att stå. Det där med att gå har han ganska nyligen kommit på att han kan göra. Om vi håller honom i händerna så klart.

Idag knatade han, med min hjälp, iväg till en plastlåda som står på golvet i arbetsrummet och ställde sig där och bankade på locket. Och trots att han inte har tillstymmelse till egen balans så släpper han glatt ena handen och vänder sig halvt om mot mig. Han är bra modig! Han tog också några steg så han kom fram till en flyttkartong som han kunder fortsätta att gå längs med.