Mera sprutor

Teo har idag

• Gått tillbaka till sin säng från vår efter att han vaknat till på kvällen
• Fått första Twinrixsprutan inför resan
• Sovit i 2 timmar och 45 minuter mitt på dagen
• Själv klättrat upp och satt sig på en liten stol på CityAkuten Vaccination

Teo är fortfarande lite risig i magen men vi bestämde ändå att vi skulle ta oss till CityAkuten Vaccination när jag slutat jobba och träna idag. När jag kom dit så möttes jag i trapphuset av en glad liten parvel som sprang runt så snabbt att Niklas nästan inte hängde med. Sen blev det vår tur och efter lite rådgivning om vem som skulle få vilket vaccin så fick vi våra sprutor. Först Niklas, sen jag och sist Teo. Han gillade så klart inte att få en spruta men han tröstades ganska fort.

Niklas skulle träffa sitt md93-gäng och innan han skulle möta dem så gick vi in en snabbis på MQ. Jag köpte en fin kofta och en långärmad vit T-shirt eftersom koftan var lite stickig. Sen gick vi bort mot Rådmansgatan där Niklas skulle träffa de andra. På vägen mötte vi Otto och då sa vi hej då och jag och Teo fortsatte till bussen. På bussen fick Teo kvällsmat i form av några blodpuddingsbitar och nästan en hel banan.

Väl hemma var det nästan direkt ner i badet för Teo och sen nattning. Han somnade ganska fort och utan knot. Det är så väldigt mysigt när han kurar in sig nära mig och somnar. Ibland tar han min hand och lägger den på sin mage så att jag ska hålla om honom lite mer. Gullunge!

Jag åt lite rester till middag, inte vilka rester som helst utan vildsvinsstek, ugnsrostade rotsaker och trattkantarellsås. Gott!

Efter ett par timmar så vaknade Teo till. Jag gick in till honom och bar över honom till vår säng. Det var inte riktigt bra utan Teo ville ner på golvet. Jag tänkte att det här kan ju aldrig sluta bra, nu kommer han säkert springa runt en massa och inte alls vilja somna om igen. Men istället så gick Teo tillbaka till sitt rum och ställde sig vid sin säng och sträckte upp armarna och ville upp i sängen. Väl där fick han dricka vatten och sen så småningom så somnade han faktiskt om. Fick lyfta upp honom en gång till men så gick det bra att lägga ner honom. Jag blev väldigt förvånad om jag ska vara ärlig. Men det är väl ett steg i rätt riktning?! :-)

A rainy day

I förmiddags var vi på 12-månaderskontroll på BVC. Teo vägen 9050 gram och är 74,5 cm lång nu. Han var på strålande humör och gick runt en hel del i rummet. Sen var det dags för sprutorna och sen vad det inte roligt längre. Usch, stackars unge. Men han lugnade faktiskt snabbt ner sig och vinkade snällt till BVC-tanten när vi gick.

Resten av dagen har vi varit inne. Det har regnat och regnat och regnat och Teo har inte varit sig själv efter vaccinet. Grinig som få och vaknade på helt fel sida från eftermiddagsvilan. Han var otröstlig ett långt tag. Jag gick runt med honom länge i bärsjalen och vi fick i honom vatten och lite kex och sen kunde han äta lite blodpudding till middag. Sen blev det bärsjal en stund igen.

Idag har vi sänkt botten på spjälsängen också till lägsta nivån. När det var klart ville Teo dit och han stod länge där och skrattade gott åt när jag sa brrr. Började med att jag frös till och sen höll vi på ett bra tag :-D Det var riktigt skönt att höra honom skratta så hjärtligt eftersom han varit så ynklig och grinig tidigare.
Medans Niklas höll på med sängen så lyckades Teo kravla bort till honom och resa sig för att sen bara gå rakt ut över sängkanten. Som tur var hann Niklas få ut en arm som Teo liksom gled längs ner på golvet. Teo brukar ju ha koll på hur han ska gå ner från sängen, hasa på magen, men tydligen inte den här gången.

Resten av dagen har gått åt till att distrahera Teo från att gråta. En inte så rolig eftermiddag. Försökte få i honom lite alvedon men det var inte det minsta poppis. Kvällsgröt ville han inte heller ha så det blev en ganska tidig nattning.

Vaccinering == inte roligt

Idag har Teo fått sin andra omgång vaccin. Ingen rolig historia det inte. Illvrål när han blev stucken i benen. Men som tur var fanns trösten (läs brösten) nära och snart var allt glömt. På väg hem så somnade han i vagnen och jag och Niklas gick en kort sväng men eftersom det var –14 grader ute var vi inte så sugna på nån längre sträcka. Vi gick förbi Burek på vägen hem och köpte med oss lunch, en med ost och en med köttfärs. Vi hade aldrig testat tidigare och det var helt ok.
Efter lunchen tog hela familjen en liten tupplur. Det tog iofs 45 minuter innan Teo somnade, först en massa sprattel sen lite gnäll och sist blev han ledsen på riktigt. Vi tänkte att han skulle få somna utan att jag matar honom men det gick ju sådär… Vi sov i alla fall över en timme sen vi väl somnat.
På eftermiddagen fick Teo feber. Stackars krake, det var inte roligt varken för honom eller oss. Han var jätteledsen och varm, 38,2, att ta tempen resulterade dessutom i dagens baj. Tillslut fick vi i honom lite alvedon och efter en förvånansvärt kort stund så blev han mycket piggare och mer sitt gamla vanliga jag.
Han somnade tjugo över åtta som en klubbad säl. Inatt ska jag sätta en klocka och kolla till honom om han inte vaknat själv innan dess.

Teo har idag

• Stått själv på golvet vid skötbordet
• Haft sin första feber och varit jätteynklig och liten
• Ätit potatis- och morotspure med god aptit
• Nästan druckit lite vatten ur nappflaskan

Vaccinationsdags

Idag var det inplanerat träff nummer två med föräldra/mammagruppen kl 13 men innan dess hann jag gå en sväng med Anna och Emma runt sjöarna. Faktiskt helt ok väder. Efter promenaden var vi i stort sett hem och vände, åt lite både jag och Teo, sen ner till BVC för att träffa de andra. Idag skulle vi prata mat. Vår BVC-tant kunde inte var med pga svininfluensevaccinatineringarna men vi fick se en film om hur och när man ska introducera mat för de små. Oerhört modern... säkert bara 25 år gammal ;-)
Men det ska nog gå bra ändå.
Efter träffen stannade jag och Teo kvar för det var dags för hans första vaccinering. Niklas kom också och var med. Innan sprutorna var det vägning och mätning. 5070 gram tung nu och 57 cm lång :) Sen kom sprutorna fram, oj vad Teo tyckte det var tråkigt. Stackars liten så ledsen han blev, så till och med jag fick tårar i ögonen. Men raskt fram med ett bröst så var det värsta stillat och sen ner i bärsjalen så fick han snutta vidare lite där medans jag och Niklas gick hem via Hembageriet på Landsvägen där vi köpte ett bröd till kvällens middag.
Vi har äntligen börjat göra iordning tackkortet, det blir ett litet collage av bilder. Kommer nog bli fint när det är klart.