Man kan inte annat än älska den lilla människa som sitter i knät och tittar upp på mig med stora nyfikna ögon. Och som ger mig ett stort leednde varje gång som jag tittar ner på honom och möter hans blick. Att han för bara 10 minuter sen skrek som en stucken gris är som bortblåst…
Teo har idag
- Bytt ut “Teo vill…” mot “Jag vill…” ett par gånger
William har idag
- Gjort ansats till att dra upp knäna under honom när han låg på magen
Idag efter frukost fick Julia och Teo titta på tecknat på TV ett tag. Lagom länge så jag och Helena hann äta färdigt och plocka undan. När vi skulle göra oss iordning för dagen så somnade William men då hann jag också packa ihop lite sängkläder. När till slut alla var påklädda så gick vi via affären, där vi köpte lite bananer, till en park som kallades Kastanjeparken. Där gungade Teo och Julia och grävde lite i sandlådan. Sen blev Julia kissnödig och vi var tvugna att gå hem. Men en stund hann vi i alla fall vara där. På vägen hem gick vi förbi hästarna och det var spännande.
Hemma igen var det dags för lunch. Korvsallad i två tappningar, en med falukorv till barnen och en med Onsalakorv till oss vuxna. Det var gott! Efter fikade vi på muffinsarna jag hade haft med och barnen fick glass med chokladsås. Sen härjade barnen runt och vi väntade på att papporna skulle komma hem.
Och till slut, lite tidigare än vi trodde, kom de hem. Trötta och lite slitna men glada. Vi packade så småningom ihop vårt pick och pack och åkte hem till oss.
Vi har haft en riktigt trevlig helg hemma hos Helena och barnen. Och det gick ju alldeles strålande att sova över. Även om både Julia och Teo var övertygade om att det var en superbra idé att de skulle sova tillsammans.
