Inatt har det varit lite synd om Teo. Han har haft feber av förkylningen han dragit på sig. En hel del bökande och krånglande i sängen förutom att han haft mig som huvudkudde. Och så har han pratat i sömnen... Innan jag hann somna om en av alla gånger han väckte mig så hör jag hur han börjar mumla och pladdra. Lagom när jag vänder mig om för att titta om han är vaken så såg jag hur han sträcker fram händerna, kramar och pussar i luften :-) sötnosen. Sen kramar han om mig och ger mig en puss på munnen och så snarkar han vidare.
Några timmar senare vaknar han, sätter sig upp och gråter. Kravlar ur sängen och går bort till sin stol vid matbordet, fortfarande gråtande, klättrar upp i stolen och får en macka av mig. Han tog en tugga och sen blev han tvärarg. Sparkade med fötterna, pekade på nått obegripligt och gormade. Inget var rätt. Listade till sist ut att han ville sitta på stolen bredvid mig och flyttade honom dit. Han blev tyst en sekund och sen satte han igång igen. Niklas kom upp och av honom fick Teo en bit riskaka. Tystnad. I en tugga. Vilken morgon... Eftersom Teo pekat mot skåpet i hörnet gissade vi att han ville ha russin så till slut gick jag och hämtade några. Det förbättrade humöret lite... till slut hade den värsta hungern stillats och han blev på bättre humör som tur var. Skönt att utbrotten inte varar så värst länge i alla fall.
Väva med papper
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar