Skulle hämta buren på landet idag. Vid nio-tiden så provade jag att sätta Teo i babyskyddet och ta alla grejerna som jag packat ihop och traska ut till bilen. Packade in i bakluckan och satte Teo på sin plats och körde ut från parkeringen. Fram tills dess gick allt bra men då började han snyfta. Sen eskalerade det till hysterisk gråt. Det går ju inte att åka iväg då så jag parkerade igen, lyfta ut Teo och gungade babyskyddet i hopp om att han skulle somna vilket han inte gjorde så tillslut gick vi in igen och så ammade jag honom tills han slockande. Sen åkte vi iväg till Enskede där han såklart vaknade så fort bilen stannade. Jag satte mig bak och pappa körde ut.
Framme så åt vi lunch och sen somnade Teo. Han fick sova ute på ett liggunderlag och fårskinnsfällen medans pappa och jag skottade snö från däcket. När han vaknat så satte jag honom i pulkan men det var inte så jättepoppis om man inte drog honom… Så jag gick runt runt runt på tomten. Inte det lättaste med tanke på att det var meterdjup snö och ingen skare som bar. Men vad gör man inte. Sen bytte pappa och jag så han fick vila från skottningen och jag kunde plocka fram buren. Teo skrek högre och högre och när jag fått ut buren ur lilla huset ville jag bara trösta bebisen så jag plockade upp honom och gick in och ammade honom. Han var nog lite hungrig tror jag. Efter mellanmålet så stoppade jag honom i bärsjalen och släpade buren till bilen bara för att konstatera att den minsann inte gick in om man inte fällde baksätet och det gick ju inte. Trodde nog att det skulle gå ändå men så fel man kan ha.
Dags att packa ihop och åka tillbaka till stan. Teo gillade inte att vi skulle åka bil igen men efter ett tag så somnade han. Höll min hand (eller pekfinger mera), sötnosen. Han sov ända till Enskede då han förargligt nog vaknade (det hade gått 40 minuter…) och medans pappa lastade av grejerna så gav jag Teo lite mellis där han satt. Han fick mangopuré, banan och vatten. Sen åkte vi vidare till Nacka där pappa skulle hämta sin bil. När allt var klart så sa vi hej då och vi åkte mot Sumpan. Teo gallskrek hela vägen. Det är så jobbigt att inte kunna göra något men jag tänkte att stannar jag och tar upp honom så är det taskigare än att bara åka för jag skulle ju behöva sätta ner honom i babyskyddet igen annars.
Väl hemma fick Teo lite gröt och sen gnagde han ovanligt mycket på min haka – vår lilla facehugger :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar